AMD, Nvidia och Intel – vad är det för skillnad mellan grafikkortstillverkarna?

Grafikkortsmarknaden är mer komplex än någonsin, där skillnaden är ganska stor mellan korten som erbjuds av de tre stora tillverkarna. För bara tio år sedan var det betydligt lättare att rekommendera en modell rakt av baserat på dess prestanda och prislapp, men i dagsläget har nya tekniker och andra parametrar gjort det nödvändigt att först göra en behovsanalys kring vilka av dessa som en eventuell köpare värdesätter och prioriterar – det finns inte längre en one size fits all.

Med den här artikeln ska vi koka ned några av de faktorer man kan tänkas behöva ta i beaktning när du köper ett nytt grafikkort, och nysta i huruvida dessa har någon betydelse för dig som köpare. Grafikkortet är trots allt ofta den dyraste komponenten när man bygger nytt eller uppgraderar sin dator, vilket gör det särskilt viktigt att göra ett informerat köp.

Modellerna som erbjuds i dagsläget av de olika tillverkarna

I dagsläget består grafikkortsmarknaden av tre huvudsakliga aktörer – AMD, Nvidia och Intel. AMD (tidigare ATI) och Nvidia har varit rivaler i över 20 år och tävlat om vem som kan erbjuda det absoluta snabbaste grafikkortet, även om det ska sägas att Nvidia har haft ett generellt övertag i toppen de senaste åren. Processortillverkaren Intel är desto färskare, om man räknar bort företagets integrerade grafiklösningar, och äntrade marknaden (igen) för bara två år sedan.

Om vi börjar med Nvidia, vilka är i särklass störst på grafikkortsmarknaden idag, så är deras aktuella uppställning Geforce RTX 4000-serien som såg dagens ljus hösten år 2022. Serien baseras på arkitekturen Ada Lovelace och sträcker sig från Geforce RTX 4090, vilket i dagsläget är världens snabbaste grafikkort med en prislapp norr om 20 000 kronor, till instegsmodellen Geforce RTX 4060 som kostar strax under 4 000 kronor.

Vidare har vi AMD som är aktuella med Radeon RX 7000-serien vars första modeller introducerades under vintern år 2022. Denna serie baseras på bolagets arkitektur RDNA 3 och erbjuds i ett brett spann mellan toppkortet Radeon RX 7900 XTX för runt 12 000 kronor ned till instegsvarianten Radeon RX 7600 som ligger kring 3 500 kronor i dagsläget.

Sist men inte minst har vi Intel, vilka äntrade grafikkortmarknaden under hösten år 2022 med Arc A-serien. Serien baseras kring arkitekturen Alchemist och består av en handfull kort, men det är egentligen två som är relevanta för denna artikel i form av Arc A770 för runt 4 500 kronor samt Arc A750 som i dagsläget kostar runt 3 000 kronor. Övriga kort ligger på en så pass låg prestandanivå att de helt enkelt inte är intressanta för den stora massan.

Utöver de aktuella serierna från respektive bolag finns det även äldre modeller kvar på marknaden från föregående generationer. För Nvidias del har i princip hela Geforce RTX 3000-familjen avvecklats till fördel för Geforce RTX 4000, där det egentligen bara är instegsmodellen Geforce RTX 3050 som fortfarande går att få tag på. AMD har en större mängd äldre kort kvar ur Radeon RX 6000-serien som fortfarande säljs, och många av dessa säljs numera till ganska attraktiva priser.

Rastreringsprestanda – det som förut kort och gott kallades för prestanda

Medan man kan mäta ett grafikkorts prestanda på många olika sätt beroende på användningsområde så kommer den absolut största massan att använda det för spel. I det sistnämnda fallet handlar det då om hur många bilder per sekund (FPS) som kortet kan leverera i ett spel vid en given upplösning och detaljnivå. Ju fler bilder per sekund ett kort kan skyffla desto bättre upplevs flytet i spelet, där en nivå över 60 FPS är godtagbar för de allra flesta.

De senaste åren har termen "rastreringsprestanda" blivit mer vanligt förekommande när man pratar om prestanda i spel, och det kan till en början låta lite förvirrande. Lyckligtvis är det inte så komplicerat då termen uppkom för att beskriva att den uppmätta prestandan kommer från ett spel, eller en uppsättning speltitlar, som inte använder sig av grafiktekniken ray tracing.

I SweClockers recensioner av grafikkort ligger i dagsläget den största testvolymen på spel som inte har ray tracing aktiverat, vilket då ger en ganska bred bild av ett grafikkorts rastreringsprestanda. Denna bredd gör det möjligt att samla alla spelresultaten i ett sammanfattande index, vilket i praktiken visar den genomsnittliga rastreringsprestandan för ett grafikkort vid en specifik upplösning.

I exemplet ovan har vi exempelvis sammanfattat resultaten från tolv olika spel med varierande grafikmotorer i upplösningen 2 560 × 1 440 pixlar (1440p). Det man snabbt kan konstatera är att Nvidia i dagsläget är ohotade i den absoluta prestandatoppen med modellen Geforce RTX 4090 – och skam vore ju annat sett till att kortet kostar över 20 000 kronor och är i särklass det dyraste grafikkortet på konsumentmarknaden. Därefter blir det dock väldigt jämnt mellan Nvidia och AMD.

Tittar vi exempelvis på nästa uppsättning toppkort i form av Geforce RTX 4080 Super och Radeon RX 7900 XTX är det extremt likartade siffror som presenteras, med några fåtal procents fördel till AMD-modellen. Detsamma kan sägas om nästa rivalduo Geforce RTX 4070 Ti Super och Radeon RX 7900 XT, vilka ligger tätt grupperade prestandamässigt med en mindre prestandafördel till AMD:s favör. Därefter fortsätter samma mönster ned i prestandastegen med mindre variationer.

Medan AMD och Nvidia ligger nära varandra i rastreringsprestanda genom prestandasegmenten, med undantag då för den absoluta toppen, så finns det dock en skillnad mellan aktörerna – prissättningen. Då AMD vet att de är starka i rastrering men ligger efter Nvidia i vissa andra avseenden har de positionerat sina kort vid ett lägre pris än konkurrentens motsvarande modell. I praktiken innebär detta att AMD erbjuder mer prestanda för pengarna när det kommer till rastrering.

Tittar vi på hur Intels position ser ut i dagsläget med sina Arc-kort så befinner sig dessa i den nedre delen av prestandaligan. Som det ser ut just nu är prestandan också väldigt varierande mellan olika speltitlar, då bolaget har haft det lite kämpigt med sina drivrutiner sedan lanseringen – även om det ska sägas att läget har blivit bättre de senaste månaderna. Kontentan är att vi generellt har svårt att rekommendera de nuvarande Arc-korten såvida de inte är kraftigt rabatterade.

Ray tracing – grafiktekniken som är Nvidias stora paradnummer

Som vi skrev i början av artikeln är grafikkortsmarknaden mer komplex nu, och en av anledningarna till detta är att det i större utsträckning är möjligt att använda grafiktekniken ray tracing i spel. Medan ray tracing inte är någon ny företeelse inom 3D-grafik har det dock tidigare ofta varit associerat med renderingsfarmar som tar flera timmar på sig att skapa en färdig bildruta. Som många förstår kändes det därför länge orealistiskt att tekniken skulle kunna användas i realtid för spel.

Detta ändrades år 2018 när Microsoft introducerade ramverket DirectX Raytracing, vilket gjorde det möjligt att, i en något mer avskalad och förenklad form, implementera ray tracing-drivna effekter i spel – något som potentiellt kunde skruva upp den visuella presentationen till nästa nivå. Problemet med ray tracing är att det är väldigt prestandatungt, och för att uppnå en någorlunda spelbar bildfrekvens krävs det att specifika hårdvarufunktioner finns på plats i grafikkortet för att avlasta detta.

I dagsläget har alla aktuella grafikkortsfamiljer från AMD, Nvidia och Intel stöd för att hårdvaruaccelerera ray tracing i spel. Det finns dock en ganska stor skillnad i hur pass bra de olika bolagens hårdvarulösningar är på denna uppgift, där exempelvis Nvidia i dagsläget har ett ganska överlägset försprång över AMD – något som till en viss del kan tillskrivas att det förstnämnda bolaget har ett ganska stort försprång då de introducerade stöd för tekniken flera år före AMD.

Diagrammet ovan visar siffror från 3DMark Raytracing Feature Test, vilket i princip mäter hur pass bra de olika grafikkorten klarar av att rendera en scen som är enbart uppbyggd kring ray tracing. Som synes har Nvidia här ett rejält övertag, där korten ligger i en klass för sig. Det går också att konstatera att Intels implementation förvånansvärt stark sett till bolagets "nybörjarstatus", där denna faktiskt slår Nvidia vid samma prestandasegment.

Med detta sagt finns det inga spel i dagsläget som endast använder sig av ray tracing som renderingsteknik – det är helt enkelt för tungdrivet. Istället används en kombination av traditionell rastrering ihop med ray tracing-effekter, vilket är betydligt mer prestandavänligt, även om det inte ska stickas under stolen att det fortfarande kräver en hel del grafikkraft.

För att ge ett mer praktiskt exempel, där ray tracing används i kombination med traditionell rastrering, behöver vi lyfta in resultat från ett faktiskt spel. I det här fallet använder vi oss av Cyberpunk 2077, där vi kan börja med att titta på prestandaresultaten utan ray tracing påslaget mellan de rivaliserande korten Geforce RTX 4080 Super och Radeon RX 7900 XTX vid upplösningen 1440p med högsta möjliga detaljinställningar.

Som synes producerar båda korten en hög bildfrekvens och spelet är generellt ytterst spelbart med gott flyt. AMD har här ett prestandaövertag med sitt Radeon RX 7900 XTX, där modellen ligger ungefär 15 procent bättre än Nvidias Geforce RTX 4080 Super.

Härnäst slår vi på ray tracing i spelet och nu är det istället Nvidias kort som får visa framfötterna. Båda korten tappar i bildfrekvens, men magnituden är väldigt olika där Geforce RTX 4080 Super tappar cirka 49 procent prestanda medan Radeon RX 7900 XTX sjunker med hela 69 procent.

I slutändan landar Geforce RTX 4080 Super på det som skulle kunna kallas en spelbar nivå runt 60 FPS i genomsnitt medan AMD:s Radeon RX 7900 XTX sjunker ned i mer skakiga 42 FPS. Med ray tracing påslaget presterar Nvidia-kortet drygt 46 procent bättre än AMD:s konkurrerande dito.

Kontentan av det hela är att den som är intresserad av att använda sig av ray tracing i någon större utsträckning, och i synnerhet i takt med att mer avancerade implementationer likt Cyberpunk 2077 tar mer plats på marknaden, bör välja ett grafikkort från Nvidia i dagsläget.

Grafikminne – särskilt viktigt vid högre upplösningar och tunga texturer

En annan viktig aspekt hos ett grafikkort är mängden minne det är bestyckat med. Precis som med datorns primärminne har mängden grafikminne ingen direkt påverkan på spelets prestanda sett till bildfrekvens – med undantag då för när minnet inte räcker till. När grafikkortets minne blir fullt behöver kortet hämta data från systemets primärminne, vilket är avsevärt långsammare än grafikminnet. Detta resulterar ofta i extremt ojämn bildfrekvensen och en dålig spelupplevelse.

Det finns ett flertal olika faktorer som påverkar hur mycket grafikminne som krävs, men en av de mest påtagliga är vid vilken upplösning man spelar vid – högre upplösningar drar generellt sett markant mer minne. Andra "minnesbovar" är högupplösta texturpaket, vilket är väldigt vanligt förekommande i moderna spel, samt användande av grafiktekniken ray tracing.

*RTX 4060 Ti finns även i en modell med 16 GB grafikminne med en prispåslag på 1 000 kronor.

Tittar man på AMD:s och Nvidias aktuella kort kan man konstatera att det sistnämnda bolaget är mer snåla med minnesmängden på sina modeller, med undantag då för instegsklassen. Om minnesanvändningen skulle öka markant i framtidens spel finns det därför ett argument i AMD:s favör att bolagets kort kan vara mer framtidssäkra i respektive prestandasegment.

Vi har tidigare tittat på minnesanvändningen i moderna speltitlar, och det man kan konstatera är att 8 GB räcker i de flesta fallen till för spelande vid upplösningen 1080p – men kan man dock behöva vrida ned texturdetaljerna ett snäpp. För 1440p är åtminstone 12 GB en bra tumregel i dagsläget medan den som ämnar att spela vid 4K UHD bör satsa på minst 16 GB.

DLSS, FSR och XESS – kampen om den bästa uppskalningstekniken

Medan många PC-spelare strävar efter att alltid driva ett spel vid samma upplösning som ens bildskärm är inte alltid detta möjligt ur en prestandasynpunkt. Detta gäller i synnerhet om man tänkt använda sig av ray tracing eller har en bildvisare med särskilt hög upplösning likt 4K UHD. I de fallen kan till och med ett snordyrt Geforce RTX 4090 gå på knäna och presentera en bildfrekvens som ligger kort om 60 FPS. En vanlig lösning när prestandan tryter är att använda en uppskalare.

Enkelt förklarat kommer en uppskalare att rendera spelet vid en lägre upplösning och sedan försöka rekonstruera bilden vid samma upplösning som ens bildvisare – något som i praktiken kommer att ge högre bildfrekvens men också kan ge sämre bildkvalitet. Ju lägre upplösning spelet renderas i desto svårare är det att rekonstruera ett resultat som ser bra ut i den slutgiltiga upplösningen, så det gäller att hitta en balans kring uppnådd prestandavinst och bildkvalitén som presenteras.

I dagsläget har alla tre grafikkortstillverkare en egen uppskalningsteknik i form av Nvidia DLSS, AMD FSR och Intel XESS. I grunden baseras samtliga tekniker på samma princip, där det rör sig om temporala uppskalare som använder information från tidigare renderade bildrutor för att rekonstruera bilden vid en högre upplösning. Tillvägagångssättet skiljer dock, där Nvidia och Intel använder sig av specifik hårdvara och maskininlärning för att uppnå resultatet medan AMD:s teknik inte gör det.

Nvidia DLSS kan endast användas ihop med bolagets grafikkort ur Geforce RTX-serien, då tekniken behöver köras på specifik hårdvara (Tensor-kärnorna) som endast finns på de korten. Intels XESS är mer universellt och kan köras i antingen en version som är speciellt anpassad för bolagets Arc-kort eller en mer generell version som fungerar på AMD:s och Nvidias modeller. AMD FSR är helt tillverkaragnostisk och fungerar på i princip alla grafikkort från runt 8 till 9 år tillbaka.

Nu kan de visuella resultaten skilja en del mellan olika speltitlar, men enligt våra och många andras erfarenheter producerar Nvidias DLSS generellt bäst kvalitet på uppskalningen följt av Intels XESS när den sistnämnda körs i sin hårdvaruaccelererade version på ett Arc-kort. Sämst visuellt resultat, och i synnerhet när man renderar spelet vid lägre upplösningar, presenteras av AMD:s FSR.

Alla tre tillverkare arbetar kontinuerligt med att förbättra sina uppskalningstekniker, och det har skett ganska stora visuella framsteg under åren som gått. Som det ser ut just nu är det dock DLSS som har övertaget, och vill ha man bästa möjliga kvalitet vid uppskalning behöver man således välja ett grafikkort med en krets från Nvidia. Det är möjligt att detta kan komma att ändras i framtiden om AMD väljer att gå en mer hårdvarubunden linje med FSR, men det är samtidigt svårt att sia om.

Energieffektivitet – viktigt för den som vill hålla nere värmeutvecklingen

Hur högt effektuttag ett grafikkort har används ofta som en måttsticka för hur pass kraftfullt nätaggregat man behöver bestycka sin dator med. Effektuttaget påverkar dock en del andra faktorer som kan vara värda att ta i beaktning när man köper ett nytt kort. En av dessa faktorer är den faktiska elförbrukningen och avtrycket på elräkningen – något som kanske är relevant för den som vill hålla nere kostnaden lite extra.

En annan faktor som kanske är ytterligare mer relevant är värmeutvecklingen som sker. Ett grafikkort som drar 300 W kommer också att alstra 300 W i värmeenergi, vilket ska hanteras av kortets kylare och sedan dumpas ut i chassit. För den som har ett någorlunda normalstort chassi med god ventilation är detta inget större problem, men för den som ämnar att bygga kompakt kommer detta snabbt bli en svettig och högljudd historia, då grafikkortets fläktar kommer behöva gå på högvarv.

I diagrammet ovan syns det genomsnittliga effektuttaget för de tre tillverkarnas aktuella grafikkortsmodeller vid spelande. Föga förvånande ser vi ett mönster där effektuttaget ökar i takt med att korten rör sig uppåt i prestandasegmenten. Ett annat mönster vi ser är att Nvidias grafikkort drar avsevärt mindre effekt än motsvarande AMD-modell vid respektive prestandaklass.

Ett bra exempel på detta är Geforce RTX 4080 Super som på pappret presterar ungefär likvärdigt med AMD:s Radeon RX 7900 XTX men samtidigt drar cirka 75 W mindre effektmässigt. Som många kan förstå kommer därför Nvidias kort att vara bättre lämpat i en miljö där ventilationen är begränsad.

Genom att ta grafikkortens effektuttag och räkna in respektive modells genomsnittliga prestanda kan vi därtill få ut en siffra på hur pass energieffektiva de är. Som synes grupperar sig Nvidias Geforce RTX 4000-serie tätt ihop i toppen och följs sedan av AMD:s Radeon RX 7000-familj. Den sistnämnda erbjuder inte direkt dålig energieffektivitet, men dock märkbart sämre än Nvidias dito. Längst ned hittar vi Intel Arc, vilka helt enkelt erbjuder dålig prestanda sett till sitt effektuttag.

Slutsatsen man kan dra av detta är att en användare som vill ha ut maximal prestanda vid lägsta möjliga effektuttag och värmeutveckling bör välja ett Nvidia-kort i dagsläget.

Sammanfattning – välj rätt kort enligt dina egna behov

När det nu har blivit dags att knyta ihop säcken hoppas vi att du som framtida grafikkortsköpare har en bättre bild av det aktuella läget på marknaden samt vilka styrkor och svagheter de olika tillverkarna har. Nu har vi inte täckt exakt alla aspekter som man kan använda ett grafikkort till, där exempelvis produktivitet, videokodning och specifika mjukvarufunktioner kan vara av intresse, men någonstans måste vi dra en gräns och det finns utrymme att kika på dem i framtida artiklar.

Men för att sammanfatta läget lite snabbt kan man säga att AMD idag erbjuder mest prestanda för pengarna när det kommer till ren rastreringsprestanda. Bolaget ligger dock inte i topp när det gäller andra aspekter likt ray tracing, uppskalningsteknik eller energieffektivitet. Med det sagt finns det helt klart en ganska stor målgrupp för företagets kort, där fokus då ligger på högsta bildfrekvens för pengen utan något större intresse för kringliggande tekniker.

Nvidias kort kostar generellt något mer vid varje prestandasegment, men erbjuder också ett större mervärde sett till hur pass mycket bättre modellerna hanterar tekniker som ray tracing och uppskalning. Den som kan tänka sig lägga lite mer pengar får därmed ett mer mångfacetterat grafikkort som därtill är energieffektivt och därmed alstrar mindre värme.

Intels Arc-familj är den som i dagsläget är svårast att rekommendera. Bolaget har gjort stora framsteg med sina drivrutiner sedan lanseringen, men har fortfarande en bit kvar för att ligga på samma nivå som Nvidia och AMD sett till stabilitet och konsekvent prestanda. Om man inte hittar korten på någon form av superrea skulle vi i ärlighetens namn kika på något av de andra företagens kort eller avvakta och se hur nästa generations kort från Intel presterar.